Rosenrot, Rhodiola rosea L., syn. Sedum roseum (L.) Scop. Överordning: Rosanae familj: Crassulaceae, fetbladsväxter. Rosenrot-baserade prearat hör till ATC gruppen: N06B D Rosenrot förekommer i Skandinaviens fjälltrakter. Den växer gärna i rasbranter och längs bäckkanter och älvstränder. Kännetecken Örten är flerårig, 10 – 30 cm hög med en tjock, rosenluktande rotstock. Den har tjocka, köttiga, litet spetsiga blad. Kronan är gul. Använda växtdelar Den torkade roten med rotstock. Innehållsämnen Roten av Rosenrot innehåller tanniner, antrakinonglykosider, flavonoider och en flyktig olja. Den verksamma beståndsdelen är glykosiden salidrosid, även kallad rhodiolosid. Den har en stimulerande och antihypnotisk effekt. Medicinsk användning Rosenrot har traditionellt använts som psykostimulerande medel vid tillfällig trötthet. Muskelarbete förbättras genom ett ökat energiutnyttjande vid hård belastning. Ansamlingen av mjölksyra minskar vilket leder till en kortare återhämtningstid. Användning av Rosenrot är känd i Sverige sedan Vikingatiden. Carl von Linné omnämner Rosenrot som lämplig medicinering vid nedstämdhet, huvudvärk och bristande sexuell förmåga. Linné nämner också att Rosenrot stimulerar intellektet. Rosenrot har använts för att uppnå förbättrad skärpa och koncentration, t.ex vid tillfällig trötthet och för att läka "svaga nerver". Genom den centralt stimulerande effekten påverkas humör och känslor positivt. Effekten sätter in snabbt. Adaptogen Rosenrot är en av de tre klassiaka adaptogenerna. Rosenrot verkar mer mentalt stärkande än de två övriga, vilka är Schisandra och Rysk rot. Traditionell användning och kommentarer Den traditionella användningen av rosenrot finns dokumenterad i nordvästra Europa och i den östra delen av Ryssland och angränsande asiatiska länder. Det är framför allt den centralstimulerande effekten som utnyttjats. Effekten mot huvudvärk är också omnämnd. Namnet Rosenrot kommer från den påtagliga rosendoften och Rosenrot har använts för hemtillverkning av parfym, hårvatten och medel mot mjäll. Inom folkmedicinen har den dessutom använts mot brännsår och andra ytliga skador. I gamla dagar användes roten som grönsak, både stekt och kokt. Odling av Rosenrot har sedan mitten av 1700-talet rekommenderats i Norge, där växten planterades på trähusens tak för att minska risken för eldsvåda. Rosenrot växer gärna i rasbranter och längs bäckkanter och älvstränder. Medicinsk forskning nu Läs om nyare forskningsresultat här. Referenslitteratur finns här Gå till utskriftsvänlig sida här. Frågor och kommentarer kan skickas med e-post här Du kan själv välja om Du vill få svar på Naturmedels-Forum eller med e-post direkt till Dig.